"Tänk om ni blir ovänner?"

I Göteborg är det Författarveckan = kommunen bjuder ner skitmånga författare som under en vecka på våren besöker en skola per dag och pratar med elever om böcker och skrivande. Väldigt lyxigt för skolorna i Göteborg! Finns ingen motsvarighet i någon annan svensk stad. Ta det som en utmaning, svenska städer!

Jag och Lisa har varit på den, på olika håll. Igår sammanstrålade vi på tåget hem. (Kan berätta att även Rufus och Fante Bjärbo var med. Ja, Lisas sambo också, men han är ju inte lika känd från internetz.)

Vi har båda fått exakt samma fråga när vi berättat att vi skriver bok ihop med en annan människa: Men tänk om ni blir ovänner?!
Sagt med skräckfylld röst. Och denna fråga, inte bara en gång, utan varje gång.
Min teori är att ungdomarna tänker på när de själva blir ihoptussade med någon och så ska det grupparbetas. Det blir alltid slitningar. Folk är lata, skiter i arbetet, en vill bestämma allt, en annan blir sur. Ett tu tre = ovänner.
Trösten i bedrövelsen, vi har båda svarat typ "men det tror vi inte kommer att hända!". Famous last words? Nej, jag tror inte det.
Tex det här att få kritik av typen "jättemysigt kapitel, men du måste stryka 90% och skriva om, okej?", det är på riktigt ingenting jag blir sur över. Jag vet ju att processen är så.

På Littfesten i Umeå när jag pratade med Sara och Mats sa de att de haft en outtalad rädsla genom hela första boken att bli osams. Jobbigt när man ska skriva en skittjock trilogi. De vågade prata om det först när "Cirkeln" var färdig. Nu är vi bara på kapitel 7 och vi har redan luftat.
Ta i trä.

/ Johanna

Kvitt?

Johannas rekordhastighet på skrivandet av förra kapitlet triggade verkligen igång mig. Kastade mig således över tangentbordet och skrev min fortsättning i förrgår, snabbt som farao gick det, glad var jag, fint blev det. Sedan skickade jag iväg och skrev ett euforiskt mejl till Johanna med rubriken WE'RE ON A ROLL!! och väntade glatt på svar.

Det kom inom tio minuter.

"Stryk ungefär allt och skriv om."

MENÅÅÅ!

Nu ligger vi lika i "dissa kapitel och tvinga den andra att skriva om". Och jag har lämnat en ny version till Johanna och väntar (lite mindre euforsikt, men ändå vid rätt gott mod) på reaktion. Hoppas det passerar nålsögat.

Låter jag bitter?

Det är jag inte.

Gillar faktiskt den här ganska brutala stilen vid kör med.

/Lisa

Ni kan kalla mig Blixten

Why?
Jomen, mejlade just kap 6 till Lisa. Det är rekordleverans. Fick det i torsdags. Ett dygn går bort eftersom jag var i Umeå då, fullt upptagen, och sen får man räkna bort ett dygn efter en bokmässa också pga jetlag*, men kvar är då två dagar.
Wroooom skulle man också kunna säga.

* Umeå är i samma tidszon som Stockholm, jag vet det. Men bra bokmässor, som Umeå och Göteborg, är så intensiva med dag och kvällsprogram att en dag känns som två. Minst. Så när man kommer hem är man helt slut och måste processa alla intryck ett tag.

/ Johanna

Hade ju tänkt chockskriva...

Fick ett nytt kapitel av Lisa i torsdags och fick lust att fortsätta på det på en gång och därmed slå världsrekord i snabb leverans. Men jag var på väg upp till Umeå för Littfest, i min prickiga blus, och efter i fredagskväll när jag kom hem igen har jag varit ganska trött. En intensiv vecka med 2 övernattningsresor och mycket skoljobb däremellan. Anyways, jag började på kap 6 idag men fick bryta mitt i för en siesta. Och sen var jag tvungen att ligga på soffan och se lite teve ("Suits" på svt, tyckte den var svinbra). Och sen... Ja, i den stilen, ni förstår.

En rolig sak på Littfest var att jag pratade med Sara och Mats som skrivit "Cirkeln" om hur det var att jobba ihop. De är ju proffs nu efter 1000+ gemensamt skrivna sidor. Två av deras råd var 1) slösa inte tid på att vara försiktigt artiga, och 2) gotta er i stadiet när idén känns bra och fantastisk och kul. Jag tror vi är på 2:an fortfarande, åtminstone jag. Ska bara vila ut lite, sen...!

/ Johanna

Skrivarkurs i april!

Vi har några platser kvar, så en påminnelse om vår skrivarkurs en helg i april. Läs allt om den här.
Den riktar sig till vuxna, och man får skriva barn/ungdom/vuxenlitteratur. De två dagarna har olika inriktning och man kan vara med bara en dag om man vill. Mer info, pris och hur man anmäler sig finns på den länkade sidan.

/ Johanna

Vi fortsätter

Jag har läst Lisas nya bok nu. "Allt jag säger är sant".
Alltså, jag kan ju inte recensera den för hur trovärdigt skulle det vara om jag "åh, den är toppen, så rolig, älskar Alicia" och bla bla. Men om vi säger så här; jag kände inte för att plocka upp mobilen och skicka ett mess om det här med vår gemensamma bok och hur jag tänkt lite på den och kanske... ska vi ta en paus? Mm, bra okej, hörs sen nån gång.

Ingen lust att messa sånt, alls. Vi fortsätter skriva. Jag väntar på kap 4.

/ Johanna

Imorgon ska jag chockskriva. Kom ihåg var ni hörde det först.

Tänk, va. Att det var över ett år sedan Johanna och jag träffades och åt lunch och kladdade ner lite anteckningar på ett gammalt kuvert som Johanna hade i sin väska och bestämde oss för att vi skulle försöka skriva en bok ihop - och ändå är vi BARA PÅ KAPITEL TRE!!!

Vi är ju verkligen inte de snabbaste blixtarna i stallet, kan jag konstatera. Kommer väl vara färdiga lagom till nästa sekelskifte eller så.

Å andra sidan är det rätt skönt, det här. Att det inte finns någon deadline, att vi båda har det här skrivprojektet som något slags "det här skriver vi också, vid sidan av en massa annat, när vi har tid och lust"-projekt. Jag känner ingen stress. Det får gå hur långsamt det vill.

Men med det sagt...

Lite roligt vore det förstås ändå att chockskriva nästa kapitel i rasande takt så det ligger och väntar på Johanna när hon kommer hem från sin solsemester om några dagar. I så fall blir det nytt rekord i lämningstid. Nytt rekord = alltid kul. Och också, nytt rekord = jag leder!!!

Vän av ordning bara: "Leder vad, exakt?"

Jag bara: Gud, vad ni hänger upp er på oviktiga detaljer.

MVH
/tävlingsinriktad

Ett nytt försök med kap 3

Jag fick bakläxa på förra kapitlet. Lisa gjorde en Ylva. Ylva är min redaktör. Hon är svinbra, supersupersnäll och jättehård. När jag skickade min förra bok, "Välkommen hem", så ville Ylva att jag skulle stryka de inledande 40-50 sidorna. Rakt av. Jag fick lite hjärtklappning av det förslaget, ja. Sen kompromissade vi. (Det betyder att vi gör till minst 90% som Ylva vill. Men jag tror alltid att jag är med och bestämmer, däri ligger redaktörsstorheten.)
Iallafall, glad i hågen skickade jag kapitel 3 till Lisa. Svar kom inom 10 min. "Jättefint! Men jag tror vi måste stryka allt och gå snabbare fram." Och det jobbiga är ju att det var rätt.
Så nu har jag skrivit om. Nu går det snabbt. Hej och HÅ vad det går snabbt!
Skickade igår. Utlyste rikslarm på twitter när jag inte fått svar inom 10 min. Svar kom sen. Kapitlet var okej.

Intressant detta med responsen förresten. Hur lång tid man har på sig. När man skickar sitt manus till förlaget så vet jag att det tar några veckor. När Lisa skickade sitt förra kapitel till mig hade jag en skitstressig dag på jobbet så jag snabbögnade och glömde bort att svara just då för något annat kom emellan. Och sen glömde jag bort det helt tills jag fick mejl efter tre timmar. Ämnesraden var "noj noj". Var jag sur? Tyckte jag det var skit? Osv osv. Nej, jag var bara busy ju, förlåt.
Och igår tog det då 10 min för mig innan jag kände att måttet var rågat.
Gud nåde om man skulle råka... ja, befinna sig i ett internetlöst tillstånd under lång tid när vi skickar kapitlen åt varandra. Lång tid = en halvtimme.

/ Johanna

Spikat datum för nästa skrivarkurs

Nu har äntligen alla detaljer fallit på plats! Vår nästa skrivarkurs blir helgen den 21-22 april, och vi kommer att hålla till i Sickla (5 minuter från Slussen) i Stockholm. 

Kursen riktar sig till dig som är över 18 år, och som redan kommit en bit med ditt skrivande. Du behöver inte ha ett färdigt manus i byrålådan, men vi vill gärna att du skriver mycket redan. Kom! Det är kul! Man får choklad!

Läs mer om upplägget på kursen, och om hur du anmäler dig här.

Och tjejen heter... Hanna!

Jag tycker det är mycket underhållande att Johanna "med spänning väntat på vad som ska avslöjas" kring namnen på karaktärerna i boken vi skriver ihop. Som om hon inte redan visste vad de heter. Som om jag bestämt namnen själv, och inte tänkte avslöja dem för henne förrän halva boken var klar. Hehe.

Min karaktär är en tjej! Hon heter Hanna.

Det jag hade tänkt skriva om innan jag blev sjuk och förvirrad och glömde bort var hur det går till att döpa en karaktär i en bok. Jag får ofta den frågan när jag är ute och skolpratar: "Hur ger du dina karaktärer namn? Är det svårt?" Då brukar jag svara att det här med att döpa karaktärer är det roligaste av allt med att skriva bok. Seriöst, jag hade kunnat sitta hela dagarna igenom och hitta på personer och ge dem namn/utseende/intressen. Som att skapa en sims-figur, typ. Eller hitta på en kompis. Som får vara PRECIS. HUR. MAN. VILL!

Mycket, mycket kul.

När det gäller namnet så måste det 1. Vara ett namn jag gillar och 2. Passa karaktärens personlighet och 3. Vara rimligt. Den där sista punkten betyder typ: "Okej. Så den här tjejen är född i en villaförort i Stockholm 1993. Hon har svenska föräldrar med välbetalda akademiska yrken. Är det rimligt att de 1993 tittade på sin nyfödda dotter och tänkte: Hon ska heta Hanna!?


Den här gången bestämde Johanna och jag namn ihop. Man kan säga att vi drack champagne och hade en liten namngivningsceremoni, faktiskt. Jag hade lite mer att säga till om när det gäller "min huvudpersons" namn, och Johanna hade lite mer att säga till om när det gäller "hennes huvudperson", men båda fick tycka. Vi kan säga att vi avslutade det hela med att skåla för Hanna och Jens, när vi bestämt oss. Minns inte om vi verkligen gjorde det, men det låter ju fint och värdigt och allt.

/Lisa

Il s'appelle... Jens!

Den här frågan, jag sa ju: JA det är okej! Sen har jag med spänning väntat på vad som ska avslöjas. Antar att cirka fem sjukdomar kom i vägen för Lisa, så nu outar jag ett par saker själv.
Den jag skriver om i våran bok är en kille.
Han heter Jens.
Fint namn tycker jag. Och roligt att skriva killen, jag gillar det.

Ingen press eller så, Lisa!

/ Johanna

Skrivkursen i vår: vi letar lokaaaal

Vi har fått några mejl om skrivarkursen i vår, och det är lite svårt att svara på såna för tillfället. Vi håller nämligen på och letar lokal. Förra gången var vi på Palatset, det var fantastiskt, och det hade vi tänkt fortsätta med.
Sen konkade Palatset. Och ingen kom och räddade det!!! Call me naiv, men jag var så säker på att någon skulle kliva in i sista stund och göra det.
Det hände inte.
Nu måste vi hitta en ny lokal. (Plats för upp till 20 pers, helst lättillgänglig och central i Stockholm, inte så dyr, öppen helger. Om du skulle ha ett tips.)

Av den anledningen: vi återkommer med info om kurs när vi vet mer.

/ Johanna

Öppen fråga till Johanna

En grej som jag till exempel tycker är lite klurig med att ha en skrivblogg om en bok är hur mycket man ska avslöja och hur mycket man ska hålla hemligt. Jag vill ju ogärna outa något som Johanna tycker är hemligt, till exempel. Men. Man kan ju lösa sådant genom att fråga, till exempel.

Så, Johanna! Tycker du det är hemligt vad huvudpersonerna i vår bok har fått för arbetsnamn, och i så fall varför? Jag tycker nog inte att det behöver vara hemligt.

/Lisa

Om det här med att ha en skrivblogg

"Är det bara jag, eller är Johanna mycket bättre att blogga här än Lisa?"
/Nina

Nej, Nina. Det är verkligen inte bara du. Jag har också lagt märkte till det där. Herregud, jag har varit i det närmaste usel på att blogga här på sistone! Tyckte visst att det var svårt, visade det sig. Att ha en skrivblogg. För vad ska man skriva om? Vad är intressant? Vad vill ni veta?

"Idag har jag skrivit en sida. Det var kul."

Spännande att läsa? Ja? Nej? Kanske?

Fast igår när jag fikade med Johanna sa hon "Jamen, strunta i det, väl, skriv om typ vad som helst?". Och det, folks, är ett område jag känner att jag kan ta mig an, faktiskt. Jag kan blogga om typ vad som helst! Jag är inte rädd!

Ni kan se det här som ett löfte. Jag ska bättra mig nu.

/Lisa

Men redan?!

Skickskickeliskick. Ett kapitel som jag sekunden efter jag attachat i mejlen och tryckt på send läste igenom och tänkte "åh nej, detta parti måste ändras" och "men gud, här går det för fort, bygg ut" och ditt och datt om, men Lisa, du fattar poängen i stora drag? Det blir bättre sen.

Stor lättnad att inte längre vara bromskloss. Huge.
Ska fira med en semla sen i eftermiddag.

/ Johanna