Visar inlägg med etikett Huvudpersonerna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Huvudpersonerna. Visa alla inlägg

torsdag 27 december 2012

The setting

Jag är lite fixerad vid miljön när jag skriver. Har svårt att bara tänka "den här personen bor i Luleå, ungefär där och där" utan jag måste ha ett hus och en gatuadress. Sen måste jag ha bilder på allt också. Sen kan jag börja skriva.
Så för numera rätt länge sen när vi hade kommit på att vi skulle skriva Inte nu-historien och ungefär vad den skulle handla om, kom frågan om miljön upp. Att det måste utspela sig i Stockholm var ganska givet från början med tanke på att jag varit i Växjö (Lisas stad) 1.5 dagar och hon varit i Luleå (min stad) aldrig? Stockholm är vår minsta gemensamma nämnare. Och det är ju en helt okej stad i brist på bättre liksom. Så jaja, Stockholm it is.
Men var då? Det finns vissa faktorer som gör att huvudpersonerna måste bo i samma område och hyfsat nära varandra. Kan inte vara utspridda med långa avstånd. Och det måste vara ett område med både villor och lägenhetshus rätt så tätt intill. Efter lite fiskande och frågande presenterade jag det här förslaget för Lisa:



Vi åkte dit en hal vinterdag och halkade runt i grannskapet, och jo, det var bra. Typ perfekt faktiskt. Till exempel fanns det hyreshus:



Jens bor i en sån här lägenhet. (Nej, vi har faktiskt inte valt ut den specifika exakta lägenheten än.) Men Hanna bor i just det här specifika huset:



Om det är någon som läser här som bor i detta hus, eller känner de som gör det, hojta till! Vi kan gärna ge bort lite böcker som kompensation för att vi "snott" det.
Och om dessa personer såg mig stå mitt framför huset och fota och blev nervösa, så nej, det är inget inbrott på gång. Skulle bara dokumentera till boken. Sorry!

En del författare bryr sig ju inte alls om miljön, eller hittar på städer. Jag är inte så mycket för det, och jag vet inte hur det skulle funka att skriva då. Tycker allt blir så mycket lättare när jag kan gå och kolla (eller se på bilder) hur det ser ut och inte själv behöver hitta på placeringar av vägar, t-banor, skolor, etc. Miljön säger ju så himla mycket om en person också. Som Hannas hus tex. Bara genom att se det får man ju en rätt bra bild av vilken sorts människa hon är med klassbakgrund och sånt, eller hur?
Jag blir ofta superinspirerad av miljöer och det kan lika gärna vara ett visst hus som triggar igång en berättelse som något annat. Lite fixerad som sagt, I know.

/ Johanna

torsdag 13 december 2012

Så gör Jens

Vi skriver ju varsin karaktär i den här boken, ni vet? Jag skriver tjejens (Hannas) kapitel och Johanna skriver killens (Jens) kapitel. Det betyder att jag är lite extra chef över Hanna, och Johanna är lite extra chef över Jens. Och blir vi osäkra på något karaktärsdrag hos huvudpersonerna när vi skriver så frågar vi chefen. Himla smidigt!

Till exempel hade vi följande mejlväxling i förra veckan, när jag skulle skriva ett kapitel där Hanna och Jens messar med varandra:

Du? Använder Jens smileys när han skriver sms?

Han anv smileys men han är ingen missbrukare. Det är inte smileys på varenda rad.


Exakt vad jag tänkte. Skriver han såna här saker då, om han försöker vara rolig:

*petar dig irriterande många gånger på armen* ???

Joo... men ev är han lite mer kortfattad i just skrift, och mer artikulerad irl. Tror helt enkelt inte han är nån Augustus Waters I SKRIFT om vi säger så. Fast den där grejen är inom gränsen för hans wit in writing.

Okej, bra!

*håller mig på mattan med wit in writing från och med nu*

Men dock! Han ÄR ju kul. Han är inte helt torr och en "okej, bra"-person i sms.

Herregud nej, hur skulle man (okej, Hanna) då kunna bli kär i honom?  

Jag tycker inte vi behöver begränsa oss till "man" som Hanna som ska bli kär i honom. Man = alla. Och för att lyckas med det har man ju en skön humor. Korrekt!


Vi får väl se om det blir några smileys och *grejer inom stjärnor* i den färdiga boken sedan (redaktören har ju ett ord med i spelet också så småningom). Men det är hur som helst 1. Bra och 2. Roligt att man har en karaktärschef att vända sig till när man sitter där och känner sig osäker i skrivandet. Det är ju viktigt att det blir rätt, sånt här. Så att Jens inte beter sig/pratar på ett sätt när jag skriver och på ett helt annat sätt när Johanna skriver, menar jag. De är ju inne och interagerar i varandras kapitel, nämligen, de två huvudpersonerna.

/Lisa

måndag 9 juli 2012

Lisa har fått "herregud" nu

En sak jag märkte när jag läste hela manuset från sidan 1 var att både Lisa och jag hade en förkärlek för ordet "herregud" som utrop, i tankar, som förstärkare, ja, som lite allt möjligt. Det var herregud både här och där. Hade det varit en huvudperson, bara, hade det väl varit okej, men nu är det ju två.
Och eftersom de är två olika personer som därmed ska prata olika, så kan inte båda gå omkring och hojta HERREGUD så fort det händer något speciellt.
Lite synd. Jag gillar själv väldigt mycket att utbrista just det. (Nähä?!) Men som den generösa människa jag är gav jag herregud till Lisa. Så fort min karaktär Jens ska reagera på något får jag numera famla efter andra utrop.
Jösses! Hot damn! Shit! Dra på trissor!
Mmm... Har testat lite varianter. Inget känns riktigt lika klockrent som ett välplacerat HERREGUD än, men det kanske kommer.

Har ni något favvouttryck / ord?

/ Johanna

fredag 17 februari 2012

Och tjejen heter... Hanna!

Jag tycker det är mycket underhållande att Johanna "med spänning väntat på vad som ska avslöjas" kring namnen på karaktärerna i boken vi skriver ihop. Som om hon inte redan visste vad de heter. Som om jag bestämt namnen själv, och inte tänkte avslöja dem för henne förrän halva boken var klar. Hehe.

Min karaktär är en tjej! Hon heter Hanna.

Det jag hade tänkt skriva om innan jag blev sjuk och förvirrad och glömde bort var hur det går till att döpa en karaktär i en bok. Jag får ofta den frågan när jag är ute och skolpratar: "Hur ger du dina karaktärer namn? Är det svårt?" Då brukar jag svara att det här med att döpa karaktärer är det roligaste av allt med att skriva bok. Seriöst, jag hade kunnat sitta hela dagarna igenom och hitta på personer och ge dem namn/utseende/intressen. Som att skapa en sims-figur, typ. Eller hitta på en kompis. Som får vara PRECIS. HUR. MAN. VILL!

Mycket, mycket kul.

När det gäller namnet så måste det 1. Vara ett namn jag gillar och 2. Passa karaktärens personlighet och 3. Vara rimligt. Den där sista punkten betyder typ: "Okej. Så den här tjejen är född i en villaförort i Stockholm 1993. Hon har svenska föräldrar med välbetalda akademiska yrken. Är det rimligt att de 1993 tittade på sin nyfödda dotter och tänkte: Hon ska heta Hanna!?


Den här gången bestämde Johanna och jag namn ihop. Man kan säga att vi drack champagne och hade en liten namngivningsceremoni, faktiskt. Jag hade lite mer att säga till om när det gäller "min huvudpersons" namn, och Johanna hade lite mer att säga till om när det gäller "hennes huvudperson", men båda fick tycka. Vi kan säga att vi avslutade det hela med att skåla för Hanna och Jens, när vi bestämt oss. Minns inte om vi verkligen gjorde det, men det låter ju fint och värdigt och allt.

/Lisa

torsdag 16 februari 2012

Il s'appelle... Jens!

Den här frågan, jag sa ju: JA det är okej! Sen har jag med spänning väntat på vad som ska avslöjas. Antar att cirka fem sjukdomar kom i vägen för Lisa, så nu outar jag ett par saker själv.
Den jag skriver om i våran bok är en kille.
Han heter Jens.
Fint namn tycker jag. Och roligt att skriva killen, jag gillar det.

Ingen press eller så, Lisa!

/ Johanna

lördag 4 februari 2012

Öppen fråga till Johanna

En grej som jag till exempel tycker är lite klurig med att ha en skrivblogg om en bok är hur mycket man ska avslöja och hur mycket man ska hålla hemligt. Jag vill ju ogärna outa något som Johanna tycker är hemligt, till exempel. Men. Man kan ju lösa sådant genom att fråga, till exempel.

Så, Johanna! Tycker du det är hemligt vad huvudpersonerna i vår bok har fått för arbetsnamn, och i så fall varför? Jag tycker nog inte att det behöver vara hemligt.

/Lisa