torsdag 27 december 2012

The setting

Jag är lite fixerad vid miljön när jag skriver. Har svårt att bara tänka "den här personen bor i Luleå, ungefär där och där" utan jag måste ha ett hus och en gatuadress. Sen måste jag ha bilder på allt också. Sen kan jag börja skriva.
Så för numera rätt länge sen när vi hade kommit på att vi skulle skriva Inte nu-historien och ungefär vad den skulle handla om, kom frågan om miljön upp. Att det måste utspela sig i Stockholm var ganska givet från början med tanke på att jag varit i Växjö (Lisas stad) 1.5 dagar och hon varit i Luleå (min stad) aldrig? Stockholm är vår minsta gemensamma nämnare. Och det är ju en helt okej stad i brist på bättre liksom. Så jaja, Stockholm it is.
Men var då? Det finns vissa faktorer som gör att huvudpersonerna måste bo i samma område och hyfsat nära varandra. Kan inte vara utspridda med långa avstånd. Och det måste vara ett område med både villor och lägenhetshus rätt så tätt intill. Efter lite fiskande och frågande presenterade jag det här förslaget för Lisa:



Vi åkte dit en hal vinterdag och halkade runt i grannskapet, och jo, det var bra. Typ perfekt faktiskt. Till exempel fanns det hyreshus:



Jens bor i en sån här lägenhet. (Nej, vi har faktiskt inte valt ut den specifika exakta lägenheten än.) Men Hanna bor i just det här specifika huset:



Om det är någon som läser här som bor i detta hus, eller känner de som gör det, hojta till! Vi kan gärna ge bort lite böcker som kompensation för att vi "snott" det.
Och om dessa personer såg mig stå mitt framför huset och fota och blev nervösa, så nej, det är inget inbrott på gång. Skulle bara dokumentera till boken. Sorry!

En del författare bryr sig ju inte alls om miljön, eller hittar på städer. Jag är inte så mycket för det, och jag vet inte hur det skulle funka att skriva då. Tycker allt blir så mycket lättare när jag kan gå och kolla (eller se på bilder) hur det ser ut och inte själv behöver hitta på placeringar av vägar, t-banor, skolor, etc. Miljön säger ju så himla mycket om en person också. Som Hannas hus tex. Bara genom att se det får man ju en rätt bra bild av vilken sorts människa hon är med klassbakgrund och sånt, eller hur?
Jag blir ofta superinspirerad av miljöer och det kan lika gärna vara ett visst hus som triggar igång en berättelse som något annat. Lite fixerad som sagt, I know.

/ Johanna

söndag 23 december 2012

PR-möte på förlaget

Precis innan den här julkoman slog till och hela världen tog julledigt hade vi det första PR-mötet på Gilla Böcker om boken. Så himla roligt! Det är ju länge kvar innan den ska komma ut (hösten 2013), men det hindrar ju inte att man redan nu funderar på hur man ska lansera den, om det finns något speciellt man kan göra för att nå ut till målgruppen, och bolla lite idéer kring marknadsföring och PR och sådär.

Det är ju alltid en avvägning, det där.

Om vi gör XX för att marknadsföra boken, och det kostar YY kronor - har det då så stor effekt att vi tror att det är värt det? Eller ska vi lägga marknadsföringsbudgeten på något annat, som funkar bättre?

Jag gissar att det är rätt olika från författare till författare hur mycket man vill vara inblandad i det här arbetet (man måste som författare egentligen inte bry sig alls), men jag, vi tycker att det här är minst lika kul/viktigt som att skriva själva boken. Kul/viktigt - och jättesvårt.

Nästa möte med förlaget blir i januari. Då ska vi prata om titeln - ska boken heta "Inte nu" eller ska den få en annan titel? Vi har fått i läxa att komma till mötet med en lista på andra förslag. De förslagen får enligt uppgift vara "exakt hur dåliga som helst", och just nu känner jag: tur det.

Det var det där med julkoman igen.

Och på tal om det, GOD JUL!

Vi hörs på andra sidan tomten.

/Lisa

tisdag 18 december 2012

Liten tuva...

eller "en mening stjälper ofta stort lass".

När jag är ute i skolor får jag jämt den här frågan: vad gör du om du kör fast?
Svaret är att det inte handlar om OM utan NÄR för jag kör ju fast på regelbunden basis. Ibland dagligen, mer eller mindre.
I korthet beror det på 3 olika saker:
1) Jag har en dålig dag. Som när man tränar, ibland är man bara tung och seg utan "logisk" anledning.
2) Jag är ofokuserad. Bristande disciplin gör att jag aldrig riktigt kommer in i texten. Jag duttar och kollar internet var 15:e minut. Gud, så jobbigt det är, och att det är så svårt att komma ur den loopen trots självinsikten.
3) Det har blivit fel i texten. Jag har trillat ur planeringen. Saker som inte alls borde hända har börjat hända.

Lösningen på problem 1 och 2 är att antingen ge upp eller försöka skärpa sig. Lösningen på 3:an är att gå tillbaka i texten och läsa för då upptäcker man var fallet kommer. Var skiter det sig?

Senast 3:an hände var i kapitel 19 i "Inte nu"-boken. Det handlade om en liten mening, och den gjorde att jag satt och suckade i två dagar över kapitel 21 som jag skulle baxa fram till en viss slutpunkt. Det gick tusan inte. Det kändes så fel.
Men det jobbiga är att punkterna 1-3 lätt flyter ihop så först tänkte jag ju bara att jag var okoncentrerad eller ur form, men när jag sovit på saken (mitt universalmedel för skrivarkriser btw, morgonen efter brukar allt ha fallit på plats) fattade jag plötsligt vad som skavde. Den där lilla grejen!

Som tur var så hade jag och Lisa en planerningsdag inbokad precis just då, så jag kunde ta upp meningen i hennes kapitel 19, och hur vi skulle kunna planera om efter den nya händelseutvecklingen där den försvann. Som tur var nr 2, så höll hon med om allt. (Det fina är att vi jämt håller med varandra om allt. Så himla smidigt!) Jag gick hem och skrev om i 19-21, och på tre seunder (läs: fem timmar) så var mitt kap 21 sen färdigt utan mankemang. Flyt!

/ Johanna

torsdag 13 december 2012

Så gör Jens

Vi skriver ju varsin karaktär i den här boken, ni vet? Jag skriver tjejens (Hannas) kapitel och Johanna skriver killens (Jens) kapitel. Det betyder att jag är lite extra chef över Hanna, och Johanna är lite extra chef över Jens. Och blir vi osäkra på något karaktärsdrag hos huvudpersonerna när vi skriver så frågar vi chefen. Himla smidigt!

Till exempel hade vi följande mejlväxling i förra veckan, när jag skulle skriva ett kapitel där Hanna och Jens messar med varandra:

Du? Använder Jens smileys när han skriver sms?

Han anv smileys men han är ingen missbrukare. Det är inte smileys på varenda rad.


Exakt vad jag tänkte. Skriver han såna här saker då, om han försöker vara rolig:

*petar dig irriterande många gånger på armen* ???

Joo... men ev är han lite mer kortfattad i just skrift, och mer artikulerad irl. Tror helt enkelt inte han är nån Augustus Waters I SKRIFT om vi säger så. Fast den där grejen är inom gränsen för hans wit in writing.

Okej, bra!

*håller mig på mattan med wit in writing från och med nu*

Men dock! Han ÄR ju kul. Han är inte helt torr och en "okej, bra"-person i sms.

Herregud nej, hur skulle man (okej, Hanna) då kunna bli kär i honom?  

Jag tycker inte vi behöver begränsa oss till "man" som Hanna som ska bli kär i honom. Man = alla. Och för att lyckas med det har man ju en skön humor. Korrekt!


Vi får väl se om det blir några smileys och *grejer inom stjärnor* i den färdiga boken sedan (redaktören har ju ett ord med i spelet också så småningom). Men det är hur som helst 1. Bra och 2. Roligt att man har en karaktärschef att vända sig till när man sitter där och känner sig osäker i skrivandet. Det är ju viktigt att det blir rätt, sånt här. Så att Jens inte beter sig/pratar på ett sätt när jag skriver och på ett helt annat sätt när Johanna skriver, menar jag. De är ju inne och interagerar i varandras kapitel, nämligen, de två huvudpersonerna.

/Lisa

tisdag 11 december 2012

Intervju i Språktidningen


Vi blev först intervjuade av Språktidningen om att skriva bok ihop, och sen var det en rolig photoshoot där vi tex blev ihopsnurrade med datorsladd. TYVÄRR valdes inte de bilderna, utan man gick på de vanligare...
Nu är det numret av Språktidningen ute i affärerna iallafall!
Keplers är också intervjuade, så spana efter dem på framsidan. (Nr 8 2012.) Det tredje skrivarparet man kan läsa om är Hjorth / Rosenfeldt.

I vår intervju var det en enda mening vi ville korra när vi fick läsa texten innan. Den här: "Johanna Lindbäck hade med hjälp av förlaget Rabén&Sjögren kommit på att de två skulle kunna skriva ihop." Det blev inte korrat...
Det var alltså inte Rabén som uppmanade mig att göra det här projektet och kom på vem som skulle kunna passa. Jag hade ett helt informellt samtal med min förläggare på Rabén och det handlade om en massa saker, tex om att det var så många nuförtiden som skrev ihop, det kanske vore kul att testa, och vem skulle jag i såna fall kunna göra det med. Lisa är ju på samma förlag, och hade vid det laget skrivit en bok som var rätt lik i stil och tema som mina, så det var inte ett särskilt långt steg att komma på hennes namn.
Det var helt enkelt en av ALLA de där idéerna man får och pratar om som sen faktiskt blev av i verkligheten. Och hur det gick till står i tidningen.
Vilken cliffhanger, va?

/ Johanna 

lördag 8 december 2012

En liten utvikning: Snygg-Jonas i Värvet

Med tanke på att jag är en extremt slow adapter när det gäller vissa saker (musik, teknik, teveserier, ja, typ allt utom böcker egentligen) så är det stor chans att ni redan lyssnat på Värvet med Jonas Hassen Khemiri. Men om ni INTE gjort det - åtgärda genast! Här finns hela Värvet-arkivet. Sök upp avsnitt 37.

Det var lite extra intressant för såna som skriver/skapar, tror jag. Kände igen mig i flera saker även om jag och Snygg-Jonas har betydligt fler olikheter än likheter. Men ändå. Skrivandet, hur man kommer dit, hur man vågar, etc. Och en antagningshistoria! Älskar såna, vill alltid höra, blir alltid pirrigt glad och "men gud!!" när andra berättar om Ögonblicket.

Helgens lyssningstips alltså. Definitivt inspirerande.

/ Johanna

torsdag 6 december 2012

Omstart, nystart, någon sorts start

Okej. Förlag är valt, kontrakt är skrivet, publiceringsmånad bestämd, så nu... Dags att börja skriva igen för fulla muggar. Idag var omstarten eller nystarten. Över en och en halv månad sen sist jag jobbade på "Inte nu".
Hur det gick?
Jo, ja. Hyfsat. Hann inte alls så mycket och så långt som jag trott - men när hinner jag någonsin det när jag skriver? Kanske 1 av 25 dagar. Idag var som alla de andra 24 mycket vanligare skrivdagarna alltså. Scenen och kapitlet blev halvfärdigt, men, det är igång. Det är det viktigaste. Det tar alltid tid att kicka igång sig själv när man har haft paus från ett skrivprojekt.

En liten drivkraft att motivera sig - förutom att jag vill bli klar såklart! - är att jag sitter två rum bort från Gilla Böcker på frilanskontoret. Det blir liksom liiite jobbigare att komma undan med slackande när jag träffar Anna och Ada flera dagar i veckan.

En annan drivkraft är att jag och Lisa har bestämt att vi ska åka till Paris någon helg i vår. Vi har inte sagt när, men det blir väl perfekt när första versionen är färdig? Och eftersom jag är så sjukt sugen på att resa bort just nu, så ju förr desto bättre. Jag längtar till Maraiskvarteren. Vill gå på Shakespeare & Co. Vill sitta och dricka ett glas vin på någon uteservering på vänstra stranden. Så nu tusan: skriv!

/ Johanna