The setting

Jag är lite fixerad vid miljön när jag skriver. Har svårt att bara tänka "den här personen bor i Luleå, ungefär där och där" utan jag måste ha ett hus och en gatuadress. Sen måste jag ha bilder på allt också. Sen kan jag börja skriva.
Så för numera rätt länge sen när vi hade kommit på att vi skulle skriva Inte nu-historien och ungefär vad den skulle handla om, kom frågan om miljön upp. Att det måste utspela sig i Stockholm var ganska givet från början med tanke på att jag varit i Växjö (Lisas stad) 1.5 dagar och hon varit i Luleå (min stad) aldrig? Stockholm är vår minsta gemensamma nämnare. Och det är ju en helt okej stad i brist på bättre liksom. Så jaja, Stockholm it is.
Men var då? Det finns vissa faktorer som gör att huvudpersonerna måste bo i samma område och hyfsat nära varandra. Kan inte vara utspridda med långa avstånd. Och det måste vara ett område med både villor och lägenhetshus rätt så tätt intill. Efter lite fiskande och frågande presenterade jag det här förslaget för Lisa:

Vi åkte dit en hal vinterdag och halkade runt i grannskapet, och jo, det var bra. Typ perfekt faktiskt. Till exempel fanns det hyreshus:



Jens bor i en sån här lägenhet. (Nej, vi har faktiskt inte valt ut den specifika exakta lägenheten än.) Men Hanna bor i just det här specifika huset:



Om det är någon som läser här som bor i detta hus, eller känner de som gör det, hojta till! Vi kan gärna ge bort lite böcker som kompensation för att vi "snott" det.
Och om dessa personer såg mig stå mitt framför huset och fota och blev nervösa, så nej, det är inget inbrott på gång. Skulle bara dokumentera till boken. Sorry!

En del författare bryr sig ju inte alls om miljön, eller hittar på städer. Jag är inte så mycket för det, och jag vet inte hur det skulle funka att skriva då. Tycker allt blir så mycket lättare när jag kan gå och kolla (eller se på bilder) hur det ser ut och inte själv behöver hitta på placeringar av vägar, t-banor, skolor, etc. Miljön säger ju så himla mycket om en person också. Som Hannas hus tex. Bara genom att se det får man ju en rätt bra bild av vilken sorts människa hon är med klassbakgrund och sånt, eller hur?
Jag blir ofta superinspirerad av miljöer och det kan lika gärna vara ett visst hus som triggar igång en berättelse som något annat. Lite fixerad som sagt, I know.

/ Johanna

Omstart, nystart, någon sorts start

Okej. Förlag är valt, kontrakt är skrivet, publiceringsmånad bestämd, så nu... Dags att börja skriva igen för fulla muggar. Idag var omstarten eller nystarten. Över en och en halv månad sen sist jag jobbade på "Inte nu".
Hur det gick?
Jo, ja. Hyfsat. Hann inte alls så mycket och så långt som jag trott - men när hinner jag någonsin det när jag skriver? Kanske 1 av 25 dagar. Idag var som alla de andra 24 mycket vanligare skrivdagarna alltså. Scenen och kapitlet blev halvfärdigt, men, det är igång. Det är det viktigaste. Det tar alltid tid att kicka igång sig själv när man har haft paus från ett skrivprojekt.

En liten drivkraft att motivera sig - förutom att jag vill bli klar såklart! - är att jag sitter två rum bort från Gilla Böcker på frilanskontoret. Det blir liksom liiite jobbigare att komma undan med slackande när jag träffar Anna och Ada flera dagar i veckan.

En annan drivkraft är att jag och Lisa har bestämt att vi ska åka till Paris någon helg i vår. Vi har inte sagt när, men det blir väl perfekt när första versionen är färdig? Och eftersom jag är så sjukt sugen på att resa bort just nu, så ju förr desto bättre. Jag längtar till Maraiskvarteren. Vill gå på Shakespeare & Co. Vill sitta och dricka ett glas vin på någon uteservering på vänstra stranden. Så nu tusan: skriv!

/ Johanna

Here we go, here we go!

Första kapitlet är levererat och läst! Lisa bara smög iväg det mitt i natten (nej, vid midnatt). Helt diskret liksom. Ända tills ett sms på morgonen, typ 7.15? om att jag hade fått mejl. Hade ju redan upptäckt det då, been there, done that.
Nu är vi IGÅNG!

/ Johanna

Pax i så fall att vara blixten

Okej, grej jag tror kommer bli svår med att skriva bok ihop: Stressen över att man skriver för långsamt. Och med "man" menar jag "jag", Johanna skriver för farao som en blixt i jämförelse. Sprutar ur sig böcker i parti och minut, typ.

Nu har vi bestämt att jag ska kicka igång hela det här projektet genom att skriva första kapitlet, och sedan ska vi skriva vartannat kapitel, och mejla till varandra när vi är klara så att den andra kan fortsätta. Är helt nervös för att det ska vara så här: Jag tar en månad på mig att skriva tre sidor, skickar iväg, och fem minuter senare bara PLING! i inboxen, så har Johanna hunnit skriva sitt kapitel och det är min tur igen och jag bara. Uh-uh, jag som hade tänkt ligga på soffan och ta det lugnt en vecka nu, herreguuuud, vad stressad jag bliiiir.

Hoppas det inte blir så.

Vi har båda (visst, Johanna, visst?) en massa andra saker att pyssla med vid sidan av det här bokprojektet, så det borde rimligtvis finnas fullgoda alternativ till att sitta och trumma otåligt med fingrarna och vänta på mejl medan den andra skriver. Och vi har inte satt upp någon deadline. Och vi har lovat varandra att det ska få ta tid. Men man vet ju aldrig. Risken finns ju ändå att en av oss vill jobba blixtsnabbt och den andra blir den där skitjobbiga grupparbetesmänniskan som sinkar arbetet.

Jag ska börja skriva på första scenen nu i veckan, okej?

/Lisa