måndag 9 juli 2012

Lisa har fått "herregud" nu

En sak jag märkte när jag läste hela manuset från sidan 1 var att både Lisa och jag hade en förkärlek för ordet "herregud" som utrop, i tankar, som förstärkare, ja, som lite allt möjligt. Det var herregud både här och där. Hade det varit en huvudperson, bara, hade det väl varit okej, men nu är det ju två.
Och eftersom de är två olika personer som därmed ska prata olika, så kan inte båda gå omkring och hojta HERREGUD så fort det händer något speciellt.
Lite synd. Jag gillar själv väldigt mycket att utbrista just det. (Nähä?!) Men som den generösa människa jag är gav jag herregud till Lisa. Så fort min karaktär Jens ska reagera på något får jag numera famla efter andra utrop.
Jösses! Hot damn! Shit! Dra på trissor!
Mmm... Har testat lite varianter. Inget känns riktigt lika klockrent som ett välplacerat HERREGUD än, men det kanske kommer.

Har ni något favvouttryck / ord?

/ Johanna

5 kommentarer:

  1. Själv skulle jag vilja påstå att "Jesus Fucking Christ!" är svårslaget som kraftuttryck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar också den mkt, fast den är rätt kraftig. Herregud kan man smyga in lite mer. Så bra ord "herregud", voj voj.

      Radera
  2. jeez...
    men orka!...

    sonen (7år): Nu blommar falukorven... :-D

    SvaraRadera
  3. Jag tror att jag använder jösses/jisses ganska mycket. I sällsynta fall "Jösses Amalia". Är också lite förtjust i varianten "Jöss" (norsk, väl?). "Men hallå?" drar jag nog till med rätt ofta också. Någon sorts favorit är också "Hoppsan Kerstin!" för att det är så knasigt.

    SvaraRadera
  4. Men dra!
    Det är nog mitt bästa, funkar dessutom både som ett avmätt suckande som ett utrop.

    SvaraRadera